M y s t e r i e t

Den dära killen med alldeles för gott självförtroende men som ändå ser så ödmjuk ut. Jag fick nästan fjärilar i magen när jag såg honom gå längs järntorget med någon tjej och jag satt på spårvagnen som sakta började åka iväg. Jag såg att han såg mig och han såg att jag såg honom och han följde mig med blicken. HAN BARA GJORDE DET och det gör mig ganska nöjd ändå. På ett sätt önskar jag att han skulle höra av sig så att jag kunde dissa honom så som han dissade mig för det var något med den där blicken. Han saknade något, han saknade säkert mig. Men det enda jag saknade var mamma och mitt hem efter en efterfest där det bjöds på dittan och dattan. Sen kommer jag att tänka på en annan jag stötte på. En fin kille som min vän skulle passa bra ihop med. Han är jäkla trevlig och jag ångrar att jag inte tjötade med honom mer och jag skulle gärna vilja att han hängde med mig och brudarna någon gång för han är en riktigt go kille. En såndär kompiskille.

På senaste tiden har min våriga brunstighet övergått till något slags behov av kärlek. För det är allt jag vill ha egentligen samtidigt som jag får väldigt mycket av detta. Det enda jag vill ha är mina vänner nära mig och ju fler desto bättre. Jag är full ikväll och fördjävla trött. Det är därför jag ska gå och lägga mig nu.

Puss och godnatt