M y s t e r i e t

Är det bara jag eller är den någon mer som funderar på vart alla snygga män kom ifrån? Så fort termometern passerade plusgränsen har alla vackra karlar liksom gått ur ide eller nåt. De har helt plötsligt blivit fler och jag vet inte åt vilket håll jag ska kolla bara för att jag inte kan bestämma mig för vem som är snyggast.

Seriöst. Har dom verklgien blivit snyggare eller har jag gått in i någon slags brunstig period då jag bara tänker med fittan? Det är ju inte så att jag vill ha någon egentligen, men kan ändå inte låta bli...

Jag tycker detta är ganska konstigt.

Om du undrar varför du inte längre fryser i
din kalla vårkappa kan det bero på våren.
Men jag tror det är folkölsvädret som lurar.

Folkölsvädret värmer

Folkölsvinden susar

Folkölsfåglar kvittrar

Folkölsparken dansar

Av folkölsfyllefolk

 

Den enda låt som kan träffa rätt är

Kenta Gustafsson – Just idag är jag stark

 

 

Jag förundras över hur jag lyckas stöta på den där vackra mannen med hatt utan att ta hans nummer? Jag kune åtminstonde pratat med honom lite mer! Det har hänt tre gånger nu och jag är rädd för att jag kanske fått min sista chans.

Jag känner mig dum.

HJÄLP.

Jag, Anna och en tystlåten man sitter hemma hos Anna och filosoferar. Vi kommer in på ämnet söndagsångest och då kommer frågan upp, varför skapade Gud söndagen? Söndag, som är den mest ångestladdade dagen av alla, och syftet Gud hade med denna dag var att man skulle koppla av. Men har vi någonsin kopplat av på riktigt en söndag utan att påminnas om att man har en hel arbetsvecka framför sig?  - Inte jag i alla fall. Hade han skapat två lördagar i hade jag nog varit kristen på heltid och kanske bett en bön ibland.

 

Vi kom fram till att söndagen inte börjar förän man vaknar på söndagsmorgonen och därför skulle den alldrig börja om man inte gick och la sig på lördagskvällen. Därför hade man fått sig en dubbel lördag.

 

För övrigt lär jag leva på den här helgen ett tag. Kanske hela året, eller resten av mitt liv då det var ganska svårslaget med tanke på kompotten av att jag stötte på mannen med hatten en tredje gång, fick en dejt med Clara, två utgångar och två fyllor av bubblande öl och vin och sist men inte minst mötet med vår nya bandmedlem José.

 

Jag har gått och blivit aggressiv och vill bara slå någon, men vem ska jag misshandla?

 

Egentligen vill jag helst slå sönder hela regeringen, men det känns lite väl vågat om jag ska stå där själv och försöka brotta ner alla dessa (otränade, smått lönnfeta) medelåldersmänniskor.

 

Jag kan också tänka mig att slå alla människor som utnyttjar sysslolösa ungdomar genom att få dem att arbeta med slavlöner, eller ingen lön alls för den delen. Att detta kunde ens kunde komma igenom? Men ah… då kommer vi ju tillbaks till idioterna som bestämmer.

 

Sen skulle jag inte bangat att nita mannen på bilden och hans jävla spotyfyreklam. Hur fan kunde den människan få tillstånd att släppa sin fula skiva som en unken mjölkfis när det finns så många andra begåvade människor i världen!’? Är det någon som kan svara på detta är jag ytterst tacksam!

 

Tacka vet jag min man.

 

Jag vet.
Man lyssnar på den här.

Puss

Ska jag fortsätta arbeta gratis eller ska jag bara skita i det och spara energin till att försöka få ett jobb som både gynnar mig och samhället?

Ärligt talat så gynnar jag ingen med det jobb jag har idag. Kunde lika gärna varit arbetslös då inte ens företaget tjänar på att ha mig där. Måste vara den sämsta försäljaren någonsin, vilken jag å andra sidan är ganska stolt över.

Frågan är bara vart jag ska ta vägen istället? Vilka vill anställa en person med ett fattigt CV och som inte haft några längre anställningar förutom sommarjobb hos sitt ex farsa?

Vågar jag ens riskera att bli sysslolös under en obestämd framtid? Om jag ska vara helt ärlig är det roligare att strosa rund hemma och vara onödig än att lura folk på jobbet.

Jag funderar på vart jag ska ta vägen istället.

Några förslag?

 

 

Jag vaknade inatt av att alla funderingar kom upp i huvudet. När blev det här seriöst? Och varför tror han att jag vill att det ska vara det? Och slutligen, varför var det han som tog alla initiativ när han nu tycker allt har gått så fort? Vad var det som gick för fort? Vi träffades ju bara ett par gånger och då var det ju ingenting som hände. Förutom att det var han som tog kontakt från början, det var han som tog min hand, det var han som ville hångla och det var han som sa att han inte tänkte låta mig gå hem innan vi gick och la oss den natten då faktiskt ingenting hände.

 

Det enda jag egentligen gjorde var att föreslå en ny träff och att jag började skriva puss i slutet av sms:n istället för kram som är så fasansfullt tråkigt. Sen fick han vatten över huvudet och trodde att jag ville något på riktigt när det egentligen inte var så. Allt som nu skulle ha gått så fort hände ju enbart av att jag följde hans takt. Jag bara antog att det brukar gå till på det viset när man dejtar eftersom jag glömt av allt sånt som nybliven singel.

 

I vilket fall är jag inte särsilt berörd av detta, jag är mest förvånad över hans beteende. Hur kan han med att vara så på ena dagen och sen komma med värsta dissen nästa? Det är som att han kastar raka puckar åt helt olika håll, om ni förstår vad jag menar? Vad var det han blev så rädd för egentligen?